|
Kort om en lång historia...
Livgardets musikkår förmedlar en månghundraårig tradition. Redan då Gustav Vasa höjde upprorsfanan mot danskarna 1521 ingick musikanter bland de uppbådade dalkarlarna och västmanlänningarna. Sedan Stockholm intagits 1523 anställde kungen musiker, som samtidigt tjänstgjorde i Hovkapellet och de i Stockholm förlagda militära förband, som var föregångare till dagens Livgarde. De första till namnet kända musikerna var Felius Pipare och Jacob Trumbaslagare, vilka återfinns i en mönsterrulla från 1525.
Musiken utfördes länge endast med flöjter och trummor, men i slutet av 1600-talet tillkom skalmejablåsare och hautboister. År 1677 fick livgardet åtta hautboister. Benämningen kommer från musikinstrumentet oboe. Hautboisterna använde - trots namnet - ett flertal andra instrument. Det är känt att klarinetter, fagotter, trumpeter, valthorn och basuner användes redan under 1700-talet.
Under den musikaliskt intresserade konung Gustav III:s regeringstid fick livgardets musikkår ett uppsving och 1792 fastställdes namnet Svea livgarde. I samma tidevarv fick kåren sin första musikdirektör, vilken rekryterades från Hovkapellet.
1971 omorganiserades militärmusiken till civil regionmusik, vilken sedemera kom att nedläggas. Då det visade sig vara svårt att täcka behovet av ceremonimusik, beslöt kommendanten i Stockholm 1998 att återuppsätta livgardets musikkår med deltidstjänstgörande yrkesmusiker, som rekryterades från Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och som nästan alla hade gjort sin värnplikt som musiksoldater.
I likhet med föregångarna har livgardets musikkår en stark koppling till det civila musiklivet genom att våra musiker frilansar eller har anställning i några av landets symfoniorkestrar och operahus.
Stellan Bojerud
|
|
Tillbaka »
Vill du veta mer? Hos Militärmusiksamfundet kan du hitta rätt bland marscher och det mesta som rör militärmusik.
Till MMS hemsida » |